Ibland behöver man skriva av sig mycket.

Asså fan va jag saknar Trixe! Det känns iaf skönt att skriva av sig.. vet inte om nån orkar läsa allt. Men då har man iaf fått det man tänker på ur sig. Herregud va jag saknar honom. Det är så tomt!

Vet inte om jag har lust med ny katt heller. Inte än på ett bra tag iaf. Känns liksom.. vet inte hur jag ska förklara...

Kanske som om man förlorat en bebis och försöker få ny unge direkt sen. Neej, jag vet inte. Det vet jag ju inget om. Hemskt iaf! Kanske som om man blir tillsammans med en ny kille direkt efter det blivit slut med nån man älskar.. Kanske mer likt. Att man jämför hela tiden.
Jag jämför ALLA katter med Trixe hela tiden..
typ "så skulle inte Trixe gjort, det där skulle Trixe ha fattat vad jag mena" Osv..

Är imponerad över att han tex visste exakt vart jag sov. Alltså han vet ju vart jag sover när han är inomhus, för det ser han ju. Men när han sen går ut tex på framsidan, så vet han utifrån vart jag ligger och sover. Så då vet han vart han kan gå och skrika ifall ingen öppna när han vill in på natten. Det är lite coolt, eftersom då måste han ju tänka hur han går inomhus för att ta sig till mig och sen tänka vilken vägg och vart det blir när han är utomhus.
Vi brukade jaga varann runt runt buskarna, sen tvärvände han och tog andra hållet och tog mig ;'D <3

Ibland tänker jag på hur det kan ha känts för honom precis innan han dog.. Det är obehagligt. Och varför vakna jag precis när han dött? Kan man känna på sig det tro? Jag ser ofta i huvudet hur han såg ut när han dog. Vill inte tänka på det. Vill bara tänka på hur han såg ut när han levde. Men jag tyckte inte att det va speciellt obehagligt när jag såg att han precis hade dött. Hade honom ju på magen när han va död... Men det va inte obehagligt. Men nu efteråt känns det lite mer obehagligt. Men det är mest obehagligt att han ligger ute. Känns som han är ensam. Nu gråter jag igen :/ Går i peroder hur lesen man är också..Får nästan panik när jag tänker på att jag inte får träffa honom mer. Men allt har väl sin tid.

I natt när jag nästan hade somnat, så knaka det i soffan som det alltid gör när
man suttit i den och ställer sig upp.
Då tänkte jag direkt "nu kommer Trixe hit och lägger sig"....
Men han kommer ju inte och lägger sig längre...
Men det knakar ju, så jag låtsas att han kommer ändå.
Så säger vi godnatt till varann.

<3